Underskog

Klaas Bosch, født 1976 i Eck en Wiel – Nederland. Bosatt og arbeider i Berlin. Knyttes ofte til den «nye Leipzigerskolen». Peker selv mot de nederlandske mesterne som forbilder. Bosch er kjent for sine fotorealistiske skildringer av gjenstander og mennesker. De gråøyde skikkelsene kunne vært tidsreisende, fra studioene til Rembrandt eller Gerard ter Borch. Det puristiske formspråket utspilles mellom monokrone fargeflater. Arbeidene karakteriseres ved den beskjedne og dunkle paletten. Det er en kjølig, stille eleganse i Boschs oljemalerier som skjuler den komposisjonsmessige ubalanse som er deres varemerke.

Klaas Bosch

Den berlinskt stationerade holländske konstnären Klaas Bosch utställer på Frie Kunster en serie till kompositionen udda och märkligt bildbeskurna målningar, vilka i tillägg kan leda tankarna till gamla brunaktiga foton. Men då innanför en fotorealism olik den amerikanska avspända casual jacket- stilen med dess godfotat konsument-demokratiska dyrkan av vardagen. Hos Bosch lever det istället kvar ett element av det högspänt romantiska tyskkulturella arvet, en nordeuropeisk tradition av dyster heroism med en ödesdarrande/skjebneskjeltende melankoli, som skänker intensitet även åt just till synes vardagliga motiv.

Det har sagts, innanför biologismen, att det mänskliga smilet är ett underkastelsetecken. Hos Bosch smilar aldrig de avporträtterade utan förefaller som om man smugit sig på dem innan de hunnit iklädda sig en social mask, till synes motigt framåtsträvande så som i en iskall motvind. Individer målade in i den stora ensamheten med ekande ödsliga bakgrundsytor – så som en gång hos Caspar David Friedrich efter det att (det republikanska 1810-tals-) revolutionsförsöket gått förlorad i pragmatism och maktrestaurerande reaktion.

Det är bilder som, för en gångs skull, säger sanningen om det samtida livet i Europa; att vi möjligtvis hade förtjänat någonting bättre. Målningarna har motivangivande karraktäristiska titlar som “Nighttrain”, “SMS”, “Smoke” och “Damerow”. I “Weekend” bär en ung man en stålhjälm, vilken verkar hämtad bland köksattiraljerna, en weekend-nätternas självbeskyddandets Askeladden i en korsning av det väpnat aggressiva och det clownaktigt löjliga. En målning som kan få en skandinav att tänka på den svarta humorn hos danske Michael Kvium, men av en mer klassiskt figurativ målare.

Det finns hos Bosch ett reellt samhällsintresse och en djup känsla för De andra, vilket också det gör att han borde kunna vara en välgörande bekantskap för Oslo klassiskt-figurativa kultur där nerdrumskolans efterdyningar ofta riskerat att hamna i renodlad narcissism, men med utställningen framförallt ge nya infallsvinklar på samtida europeisk figuration åt den norska hemmapubliken.

Håkan Sandell