Underskog

“Jeg ved ikke hvordan jeg havde tænkt mig at han skulle se ud. Bare ikke sådan. Og da han gik op på scenen så han så lille og spinkel ud i sin røde T-shirt og sorte bukser. Han så bestemt ikke voksen nok ud til at fortolke så voldsomme tekster. Stilfærdigt slog han de første akkorder an på sin guitar og med det samme beherskede han rummet og os alle sammen. Med en nerve og en glød, det en øjeblik dirrende og sitrende, det andet voldsomt og brutalt, sang han det første nummer til ende” FARUM VISEBLAD (DK)

“Träffar rakt i maggropen” DAGENS NYHETER

“Han sjunger som om hans liv hängde på varje stavelse” PITEÅ TIDNING

Strupen brinner. Jag springer, springer
men idag är allt som igår
De har oss i fällan, de har oss i fällan
Vi springer i cirkel, i blodiga spår.
De lyfter bössorna, de skrattar och siktar
och luften stinker av blod och bly.
Vargarna snavar. Vargarna stupar.
Vi kan inte hugga . Vi kan inte fly.

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!
Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,
de skjuter honorna, de skjuter ungarna
och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.

Kampen är ojämn. De skjuter ur bakhåll
och ingen darrar på handen idag.
De stänger vår frihet med röda flaggor
de känner vargarna och vargarnas lag
de vet att vi alltid följer flocken
att när vi var ungar och mor gav oss di
så fick vi med oss i modersmjölken
att röda flaggor går ingen förbi!

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!
Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,
De skjuter honorna, de skjuter ungarna
och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.

Våra ben är snabba. Och käftarna starka
så svara mig, ledarvarg, svara mig du,
varför låter vi oss hetsas och slaktas
varför lyder vi flockens tabu?
Vi kan inte, får inte bryta mot lagen.
Min stund är inne. Jag blundar när
Han som ska bli mitt öde
Ler och lyfter sitt blanka gevär.

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!
Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,
de skjuter honorna, de skjuter ungarna
och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.

Jag vägrade lyda. Jag sprang igenom.
Jag trotsade flaggorna och bröt mig ut.
Min livstörst var starkare än flockens lagar
nu hör jag jägarnas förvånande tjut
och strupen brinner, jag springer, jag springer
men allt är inte idag som igår
jag var i fällan, men bröt mig ur den
och utan byte får jägarna stå.

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!
Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,
de skjuter honorna, de skjuter ungarna
och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.